Tävling

Idag var det dags för tävling igen, längesedan sist! Jag fick sällskap av mamma som skjutsade mig till Växjö och brukshundsklubben där. Det blev en försenad ankomst efter lite felkörning, men som tur var så hade tiden blivit fördröjd så jag kom alldeles lagom till att de släppte på för banvandring för agilityklass 1 large. Jag hade ett sent startnummer så jag hade gott om tid att köra vilda lite på framhoppningsbanan och jisses, där pratar vi om överskottsenergi. Hon sprang omkring som skjuten ur en kanon och snurrade än hit än dit. Men inne på tävlingsbanan var hon trots allt lugn och sansad sedan. Vi fick naturligtvis fel på kontaktfälten när det kom till nedgången, men något som förvånade mig lite var att hon rev ett hinder! Jag vet inte vad det berodde på, kanske kom hon lite snett eller kanske berodde det på att hindren var maxade och med andra ord i högsta laget. Det förekom iallafall inte mer under dagen vilket ju var skönt. I det stora hela är jag ändå ganska nöjd med loppet, visst det blev lite småmissar och vi kunde ha varit tajtare. Det blev en onödig snurr efter släpet, men jag känner ändå att det förekom ett flyt i loppet som jag är nöjd över. Totalt fick vi 15 hinderfel, men en god tid - detta ledde till en 18:e placering.

Efter en stunds vilan var det dags för hopploppet, en bana som innehöll mycket fart och fläkt och passade oss ganska bra. Dock var slalomet placerat på ett sätt som gjorde det smidigast att ta det från "fel" håll vilket naturligtvis gav mig lite nerver och jag tänkte länge över hur jag skulle göra. Skulle jag försöka köra safe och ta slalomet från det håll som jag vet sitter för oss båda eller skull jag våga satsa på den smidigaste vägen. I torsdags var första gången Vilda satte ett slalom från "fel" håll helt själv, detta var också något som låg och gnagde i bakhuvudet. Var det bara tur eller hade vi faktiskt tagit ett steg framåt. Till slut kom jag fram till att försöka satsa på den smidigaste vägen och riskera ett och annat fel i slalomet. Då det var chans för oss att ta vår sista pinne i hoppklass 1 så fanns ju naturligtvis önskan om att få tag den och ur den synvinkeln skulle det kanske ha känts lugnare att ta det som kändes mest safe. Men efter ett visst överläggande för mig själv så kom jag fram till följande:1. skulle jag göra ett krångligt framförbyte innan slalomet för att känna mig mer säker på att lyckas med slalomet och dessutom behöva göra ett snabbt bakombyte efter slalomet så skulle jag bli ännu mer besviken om vi misslyckades med slalomet i sig eller om jag skulle klanta till det vid bytena.
2. jag vill faktiskt inte riktigt gå upp till hoppklass 2 med ett slalom som inte känns helt säkert. på så sätt är det bättre att vara kvar där man är och ta sig vidare först när man är redo. därför skulle ett test på ett slalom från "fel" håll kunna avgöra om vi faktiskt är redo för hoppklass 2.
3. friskt vågat - hälften vunnet!
Och nog gjorde jag rätt i beslutet att våga satsa på den smidigaste vägen och "fel" håll på slalomet, för vi lyckades nolla hela loppet på en bra tid vilket ledde till en pinne och dessutom en vinst i dagens hoppklass! Det var inte ett klockrent lopp, jag tappade henne efter första tunneln vilket gjorde svängen extra vid och kostade oss några sekunder och visst gick det lite långsamt in i slalomet, men åh så nöjd jag är! Jag kan inte finna ett bättre sätt att ta sig upp en klass på än att göra det samtidigt som man möter en slags rädsla i form av ett hinder.Jag är med andra ord supernöjd med dagen och kunde glatt åka hem med både rosetter och vinster!

Vilda med sin rosett, sin fysiska pinne och sin tunna fylld med diverse olika priser!

Vill också passa på att gratta Anna och Wilma som tog en pinne i agilityklass 1 och vann klassen.

Bra jobbat!

Anna och Wilma på prispallen!