Skryt, skryt...

Fick årskrönikan från SBC för några dagar sedan (antagligen har posten slarvat bort den som skickats till oss tidigare...) och måste medge att det var extra roligt att få den i år. Vilda är 2011 års bästa agilitybearded collie!

Pälsvård

Och med lång päls kommer mycket prylar! Eller beror det kanske på min förkärlek till att köpa hundsaker?

Torrschampo, två spraybalsam och ett spray som luktar gottgott!

Tassalva och tasstvål

Två kardor, varav den första är dubbelsidig och supersmidig, och två borstar

Tre sorters kammar, varav den mittersta är min favorit och den jag använder allra mest av allting! Två tovutredare som används i nödfall.

Klotång och fil till klorna, efileringssax och vanlig sax, en mindre och inte så vass sak, peang och tandstensskrapa

Tandkräm och tandborstar

Världens bästa öronrengöringssalva

 Liten trimmer till att raka bort hår mellan trampdynorna

Fästingplockare, febertermometer och fästingedel

Så måste man ju vara fin också! Hårsnoddar och rosetter. Samt två klämmor

till att hålla undan hår under borstningen

För någon dag sedan fick Vilda en välbehövlig genomgång av sin päls..

Ganska ofta får jag frågan "Varför klipper du inte ner henne?" angående Vilda och hennes päls. Och visst, hon är ingen utställningshund och det finns egentligen ingen anledning att ha kvar den långa pälsen eftersom vi ändå mest sliter på den i skogen och det är ett helsicke att ha rent hemma :P Meeeen, den är där och kvar kommer dne få vara så länge Vilda inte blir håröm eller liknande. För dels tycker vi båda att det är en ganska mysig stund vi får tillsmmans när hon ska borstas, hon hoppar gladeligen upp på trimbordet alldeles själv när det väl är dags. Jag tycker att man får upp en god kontakt när man går igenom sin hund helt och hållet. Dessutom är hon exemplarisk hos veterinären, man får ta överallt på henne utan problem - det är ju skönt och vi har nog vunnit en del på att hålla på mycket med henne hemma. Och så tycker jag att det är roligt och ganska avslappnande att hålla på, annars hade det kunnat se annorlunda ut. Och faktum är ju att beardisarna är väldigt vackra i sin lååååååånga päls ;)

Före borstning...

Efter borstning!

(att mor min sedan var ute och sprang morgonen därpå och Vilda såg ut som en lerig åker när de kom hem är ju sådant man får leva med...)

Träning

Idag börjar jag arbeta först kl 17 så jag passade på att åka upp till JBK för lite träning.
Tränade främst kontaktfältshinder och det som går bäst får man väl säga är balansen, även om hon går långsamt på nedfarten och testar positionen på några ställen på väg ned.
När hon väl sätter a-hindret så sätter hon det perfekt med jättebra fart och tydlig position, men hon har en viss tendens att släppa positionen för tidigt. Tränade därför både med och utan matskål nedanför idag, dels för att hon ska dra nedåt bättre och dels för att hon ska få ett tydligt stopp.

Vippen har ju blivit till lite av ett problem, men idag var hon jätteduktig på den. Jag la till et trampa-kommando precis när den vippade över och då gick hon duktigt ned och gjorde fina positioner. Duktig hund!

Tränade en del på att skicka henne över och till hinder bakom min rygg idag, gick förvånansvärt bra! Det kan vi komma att tjäna mycket tid på.

Vilda lyssnar!

Okej, jag har verkligen varit katastrofal på att uppdatera här. Jag har tänkt göra det flera gånger, men så har något kommit ivägen eller så har jag helt enkelt varit alldeles för trött. Vi har hunnit med en hel del sedan sist. Efter Linköpingtävlingen var vi och tränade hos fantastiska Jenny Damm - alltid lika givande! Jag känner väl kanske att jag inte varit på topp handlingsmässigt det senaste och så likadant på träningen, men Jenny kommer alltid med bra tips och ser det där lilla som man själv ofta missar. Jag önskar att jag kunde få en mer regelbunden träning hos henne, men både tid pch pengar tryter. Men snart börjar det ju dra ihop sig för Summer Camp för henne och Zeljko Gora! 5 och 6 juli ska jag drillas och är nog så nervös inför detta! Puh, det kommer vara en bedrift bara att åka dit så nervös som jag har en tendens att bli, haha.

Vi har också hunnit med tre tävlingar sedan sist, inte med några resultat att skryta om direkt. Men det har å andra sidan berott på att jag envisats med att få rätt beteende på kontaktfälten och därmed valt att diska oss. Den 19 maj hade Huskvarna HK en tävling på Elmia här i Jönköping, en stor tävling med omkring 800 starter. Klass 1, 2 och 3 så jag fick köra två lopp. I agilityklassen gick allt bra fram till balansen som hon hoppar av, tar inte ens kontaktfältet - valde då att diska henne och skicka upp henne igen för att på två av-två på. I klass 3 hopp gjorde jag nog mitt sämsta lopp någonsin. Precis allt gick fel och ända diskade vi oss inte förren på näst sista hindret. Men överallt var det fulsnurrar eller riktigt dåliga räddningar. Usch. Kanske att jag lägger upp en film från loppet för att visa hur det absolut INTE ska gå till!

På söndagen sedan, den 20e maj åkte vi i glad trupp till Aneby för att tävla dubbel klass 1. I första loppet for Vilda som en projektil nedför a-hindret vilket gjorde att jag tog tillbaka henne och diskade oss. I andra loppet var balansen näst sista hindret (eller om det kanske var två hopphinder efter?), fram tills dess gick allt fint. Vi öser på över balansen och Vilda stannar och gör sitt två av-två på, dock ca 20 cm upp på kontaktfältet. Alltså inte korrekt. Jag lägger till kommando trampa, men nej, hon förstår inte utan står kvar på samma ställe ytterligare en stund. Jag envisas med att inte släppa henne utan väntar till hon faktiskt gör rätt och vi går i mål med noll fel... MEN 4,02 i tidsfel - såklart! Surt som fan, men rätt ska ju vara rätt.

Tredje tävlingen var vår egen på Jönköping BHK den 9e juni. Vi var några som var där redan på fredagen för att ställa iordning allt inför lördagen och som också sov över. Ingen idé att åka hem när det sista man gjorde var vid kl 00.00 och sedan skulle mötas upp igen vid 06.30 ;) Jag satt i sekretariatet hela dagen förutom när det var min klass, vilket gjorde att jag inte var supertaggad på att tävla själv. Ganska stressigt emellanåt med tidtagning som inte fungerade och så vidare, det räcker gott och väl att vara stressad över sin egen start så ett tag funderade jag på att stryka mig. Men så tänkte jag på Vilda som varit med hela dagen utan att få göra någonting så då bestämde jag mig för att starta och se det som träning.
Jag har börjat oroa mig en del för vippen då hon har en tendens att hoppa av innan den slår i marken, men under det loppet tog hon den bra. Nästa balanshinder var a-hindret och visst, hon tog kontaktfältet helt okej, men hon stannade inte. Så då valde jag att skicka upp henne igen för rätt beteende och därmed diska oss. Sedan satte hon balansen som en smäck! Tror det var bästa kf-beteendet någonsin. Så på ett sätt var jag lite bitter på mig själv för att jag inte bjöd på det där a-hindret och fick en pinne. Men någonstans så vill jag tro att hon får sig en tankeställare varje gång jag tar tillbaka henne så att det lönar sig i längden. Men nu hoppas jag verkligen att beteendena sitter som de ska på tävling så att vi kan komma någonstans!

Nu har jag tänkt åka upp och träna så ofta jag kan de närmsta veckorna innan det är dags för Åtvidaberg och Kanonsabotören första helgen i Juli. Sedan har vi faktiskt tänkt åka upp till Uppsala och tävla tre dagar i rad vecka 28, då hoppas vi att träningen gett resultat!