Vi har inte dött!

Men det har däremot mitt internet, därav den dåliga uppdateringen... Men nu ska jag snart få till ett inlägg som ska innehålla allt som hänt de senaste två veckorna - och det är mycket! Så bered er på en bloggbomb inom någon/några dagar. Jag kommer berätta om den inofficiella tävlingen 19/3, kursen för Jenny Damm, SBCs årskönika och kommande tävlingar. Och lite därtill antagligen! Men nu ska jag och Vilda hoppa i säng så vi är någotsånär pigga imorgon.

Long time no see

Då var det ett tag sedan igen. Det slog mig efter mitt senaste inlägg att det kanske framstår som att Vilda är en monsterhund. Det är hon inte! :) Jag tycker det är okej att hon säger ifrån om hon tycker att andra hundar är för på eller så, men gärna med lite tystare medel. Haha. Nåja, nog om det..

I söndags var vi en snabbis i ridhuset för träning, efter att jag hade jobbat och stressat dit som en liten iller. Så mitt blodsocker sjönk som ett ankare i vatten eftersom jag har diabetes och inte hade ätit något på några timmar. Och mitt humör sjönk därefter, samt min reaktionsförmåga. Kort sagt: jag skulle inte åkt dit. Jag brukar aldrig låta mitt humör gå ut över vare sig hund eller agility, men i söndags brast det så fort vi inte lyckades med en sväng. Och ju tjurigare jag blir, desto sämre går det ju naturligtvis! Stackars Vilda som var så glad och exalterad... :( Till nästa gång vet jag bättre; ingen strss och definitivt en frukt innan träning!

Och utan någon ordentlig träning så väntar jag mig en något pigg och kry hund på lördag när vi ska tävla inofficiellt i ridhuset i Lekeryd. Ulrika ska examineras som tävlingsledare :)
Pigg och kry hund ja, hur det sedan går är ju en annan fråga...

alldeles för mycket att göra...

Vilda har tråkigt! För hennes matte är hemskt upptagen med andra jättetråkiga saker just nu, som Vilda inte kan finna något nöje i. Tyvärr blir hundträning och blogguppdateránde lidande för detta. Jag har för närvarande tre jobb (fyra från nästa vecka antagligen) vilka ringer mig när jag behövs, vilket gör att hela veckorna blir väldigt oregelbundna och aningen förvirrande. Jag måste dessutom ta allt jobb jag kan för att hålla mig flytande ekonomiskt... Sedan har jag precis fått tillgång till min nya egna lägenhet vilket innebär att det samtidigt pågår en flyttning, men innan alla möbler ska köras dit så ska lägenheten målas om - vilket ju också tar lite tid. Samtidigt som allt detta ska se till att göras så har jag också ett projektarbete att skriva till min kurs - ska skriva om hundens mentalitet så det är ju förvisso ett roligt ämne, men ändå tidskrävande. Och som om detta inte vore nog så var jag på utställning med mina marsvin (jag vet, det är skrattretande men jag ställer ut marsvin...) i lördags och ska iväg även denna lördag - detta medför att marsvinen ska prepareras i form av att badas och liknande.
Tja, det var nog allt som är på gång just nu. Och visst, jag gillar att ha mycket att göra, men det finns ju en gräns. Dessutom så har mina föräldrar lovat att börja måla om lägenheten på lördag när jag är iväg, vilket leder till att jag är tvungen att måla på söndag = ingen träning :(. Jag vill verkligen träna! Och vi BEHÖVER verkligen träna, speciellt kontaktfält vilket är svårt att träna utan hinder. Ingen som vill ha med sig en extra hund till taberg på söndag? ;) Jag hade hoppats på att vi kommit längre med kontaktfälten till Jennys kurs i slutet av mars, men jag får nog ge upp den förhoppningen.

I söndags kom vi iallafall iväg till ridhuset en liten stund efter att jag slutat jobba. Det var bara Cecilia och Lipton där när vi kom så det gav ju tillfälle till mycket egen träning :). Tränade kontaktfält som tidigare, men jag börjar fundera på att lägga om stategin lite. Just nu klickar jag när Vilda har huvudet ner mot marken och slänger till henne godis, tills dess att jag ger henne ett släppkommando och så får hon leksaken längre fram. Men jag har märkt att hon dröjer med att släppa kontaktfältet nu - tror jag det, godis är ju gott! - vilekt får mig att fundera på om jag istället ska låta henne springa ner och trampa - klicka - köra henne - belöna framåt. Men jag vet inte om det är att gå för fort fram kanske? Någon som har en tanke? Jag tycker verkligen att det är skitsvårt det här med kontakfält, behöver nog en personlig tränare... :/

Något som för övrigt har börjat irritera mig är Vildas sätt att "säga till" hundar som hon träffar/leker med. Detta är något som har kommit med åren och jag tror att det beror på att hon tidigare råkat ut för hundar som har haft svårt att läsa hennes små signaler (hon har ju ganska mycket hår i ansiktet). Därför har hon istället tagit till väldigt tydliga signaler från början - det kan räcka med att en hund (främst hanar som är yngre än henne själv) kommer fram och nosar på henne så ger hon ett grottmonsterskall. Hon gör aldrig något, skulle aldrig bita eller skada någon, men hon låter ju fruktansvärt och jag förstår att andra hundar samt deras ägare inte uppskattar det. I övrigt bryr hon ju sig inte om andra hundar, går aldrig fram till någon självmant och om någon någonsin höjer på läppen åt henne så lägger hon sig pladask. Vet inte vad jag ska göra åt problemet riktigt, ofta sker det när det rejsas runt och liknande och då är jag ju inte alltid precis i närheten och kan säga till henne. Dessutom är det lite av hennes sätt att leka på: att jagas och skällas. Det och på agilityplan är också de enda ställen som hon skäller på. Får leta upp lite yngre hanar och träna på kanske..