Ganska ofta får jag frågan "Varför klipper du inte ner henne?" angående Vilda och hennes päls. Och visst, hon är ingen utställningshund och det finns egentligen ingen anledning att ha kvar den långa pälsen eftersom vi ändå mest sliter på den i skogen och det är ett helsicke att ha rent hemma :P Meeeen, den är där och kvar kommer dne få vara så länge Vilda inte blir håröm eller liknande. För dels tycker vi båda att det är en ganska mysig stund vi får tillsmmans när hon ska borstas, hon hoppar gladeligen upp på trimbordet alldeles själv när det väl är dags. Jag tycker att man får upp en god kontakt när man går igenom sin hund helt och hållet. Dessutom är hon exemplarisk hos veterinären, man får ta överallt på henne utan problem - det är ju skönt och vi har nog vunnit en del på att hålla på mycket med henne hemma. Och så tycker jag att det är roligt och ganska avslappnande att hålla på, annars hade det kunnat se annorlunda ut. Och faktum är ju att beardisarna är väldigt vackra i sin lååååååånga päls ;)
Före borstning...
Efter borstning!
(att mor min sedan var ute och sprang morgonen därpå och Vilda såg ut som en lerig åker när de kom hem är ju sådant man får leva med...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar