Lördagens tävling

Mycket på gång nu!

Känns som att jag kommer bo på hundklubben en tid framöver. Utöver detta så ska ju mina egna hundar tränas också :)

Mätning

Lyckades få till en mätning idag! Vet inte hur exakt det blev med ett blyertsstreck på väggen ovanför en hund som knappt stod still, men med viss reservation för ändring så kan jag konstatera att Toka mäter 46 cm över marken. Vilket ju är jääääättelitet! Enligt rasstandarden för Bearded Collie ska tikarna ligga mellan 51 och 53 cm, så vi kan väl hoppas på att den lilla T sticker iväg på höjden kommande månader, men chansen är väl knapp.

Skulle hon nu stanna som hon är och således ligga runt 46 cm så hoppas jag innerligt att hon lyckas bli inmätt på 45 cm och medium när det kommer till agilityn. Jag vill på intet sätt komma ner i medium ur någon vinnandesynpunkt, för jag vet hur det sticker i ögonen med alla miniborder collies och små kelpies, men för Tokas skull hoppas jag det. För jag vill inte ha en hund som behöver slita för att ta sig runt en klass 3 bana med maxade hinder. Det är inte en sjysst förutsättning. Men men, det blir ju som det blir. Och blir hon inmätt som large är det inget som hindrar oss från att kämpa! Och som sagt, det är ju 6 månader kvar tills dess att hon mäts in, mycket kan ju ha hänt på den tiden.

Bild från i somras när Annelie och Bea var på besök!

Vägning

Igår vägde jag Vildan och Tokan. Vad det gäller Vilda så insåg jag ju för ett tag sedan att hon blivit tjock! Drog därefter ner hennes mat lite, men det har å andra sidan inte blivit så väldigt mycket springning för henne så det ska nog till lite konditionsträning innan hon återgår till sitt normala hull igen. På så sätt saknar jag verkligen rapportträningen, den gav mig verkligen en utpumpad hund tömd på energi! Dags att ta tag i det igen. Nåväl, med tanke på att hon känns lite för rund så var jag nästan rädd att väga henne, haha. Men det var ändå inte så farligt som jag trodde. Nu låg hon på 22,1 kg och i vanliga fall ligger hon runt 20 kg - 2 ynka kg bör ju inte vara så svårt att få bort? Fortsätter med något mindre mat och nu får vi ju åtminstone en regelbunden träning på söndagarna. Så förhoppningsvis blir jag snart bekväm med hennes vikt igen.

Och så till lilla, lilla, lilla Toka. Hon är ju som en pygmé! Har inte mätt höjden på henne, men hon är definitivt inte uppe i 50 cm. Ska försöka mäta henne framöver. Hon är också väldigt kort och inte alls så lång i kroppen som sin storasyster. Vikten ligger på 14,5 kg vilket ju inte heller är så mycket! Men i mina ögon sett har hon bra hull. Jag gillar verkligen inte överviktiga hundar, för mig är det en lika stor form av djurplågeri som så mycket annat. Då ser jag hellre att hundar är något för tunna...
Ur agilitysundpunkt så är det både en för- och nackdel att hon är liten. Är hon tillräckligt liten för att mätas ned till medium så skulle det vara till en fördel naturligtvis, men den chansen är nog inte så stor. Om hon då kommer mätas in som large så kommer hon få problem med med hinderhöjderna, speciellt när de blir maxade och det är ju till en stor nackdel. Nåväl, den som lever får se. Ska iallafall börja lära in hoppteknik så smått nu är tanken, fram tills nu har hon bara fått springa mellan hinderstöd, nu ska bommarna upp också!

Och så börjar det bli dags för röntgen av höfter och armbågar, ska ringa och boka tid om någon vecka är tanken!

Dagens skogspromenad

Att starta i rätt ände

I höstas hade jag extremt dåligt samvete för mina hundar, jag ansåg att de inte fick en bråkdel av den tid de förtjänar. Det blev korta promenader när de behövde rastas, men aldrig något för att egentligen stimulera deras behov. Jag var extremt trött, när jag väl var hemma så ville jag mest bara sitta framför tvn eller kanske allra helst gå och lägga mig.
Jag kan inte idag urskilja speciella händelser under hösten, allt är som en dimma av allt ihop. Jag var till exempel i Wien en vecka, och visst minns jag den, men inte som jag kanske minns saker som hänt innan.
Det låter hemskt när man säger det, men jag kan anse att jag under en period drack för mycket. Det låter värre än det är, men det känns som att en after work avlöste en annan och till helgen blev det fester och även om jag jobbade 9 morgonen därefter var jag ändå med, intill småtimmarna innan jag sov ett fåtal timmar och sedan begav mig till jobbet. Inte konstigt att jag var trött.
Jag struntande i att avstå socker för min sjukdoms skull, vi hade ett mentalt helvete på jobbet som påverkade oss alla och ja, summa sumarium är att jag helt enkelt inte orkade med något av det jag faktiskt vill och bryr mig om i vanliga fall.

Och ständigt dåligt samvete över mina djur som jag känner blev lidande för mitt eget mående. Till en början beslöt jag mig för att helt enkelt pressa in den tiden tillsammans med allt annat, pressa in tidiga morgonpromenader eller sena träningspass. Men det gjorde mig naturligtvis bara tröttare.
Så vad skulle jag egentligen göra annat än att ändra om för mig själv? Insåg ju till slut att ingen i min närhet kommer må bättre och få det de förtjänar förren jag faktiskt mår bra själv. Jag måste på något sätt hitta en livsstil som gör att jag får bättre förutsättnignar för att kunna ge hundarna och alla andra det de faktiskt behöver och är värda.

Och nu känner jag att jag faktiskt kommit dit hän. Jag har börjat räkna points genom Viktväktarna igen och utesluter i stort sett allt socker, även om jag unnar mig. Jag tränar min egen fysik minst två gånger i veckan och har en målsättning att röra på mig på något sätt varje dag, vilket i sig kan innebära en tvåtimmarspromenad med hundarna eller en ridtur på hästarna. Och jag har trapapt ner ordentligt på alkoholen. Även om jag även där unnar mig.
Och redan nu känner jag mig så mycket piggare och starkare! Jag orkar så mycket mer även när mörkret infaller och jag kan faktiskt vakna av väckarklockan och känna mig utvilad.

Och hundarna, de får faktiskt äntligen den tid de förtjänar. Synd bara att årstiden inte är mer gynnsam för att ta sig ut när som helst och var som helst.

Årets bästa agilitybeardis!

Vilda är 2013 års bästa agilitybeardis! Så glad och stolt över min stjärna!