söndag 6 februari 2011

tävling

Igår var det alltså dags för årets första tävling! Jag och Vilda åkte tillsammans med Ulrika och Claudia upp till LInköping och kvällstävlingen som inte drog igång förren halv tre. När vi kom dit höll agilityklassen fortfarande på så vi kunde slappna av litegrann och titta på den innan det var vår tur. När det kom till hoppklassen så var large först ut och gissa vem som hade startnummer 1? Jo, jag och Vilda. Hujeda mig. Gillar inte att starta först så jag var ganska nervös innan jag gick in på banan. Men väl inne släppte nervositeten. Det var en bana med många byten och många sektioner som man skulle ta flera gånger, kunde alltså ställa till det om man kom av sig. Vilket jag också gjorde vid slutet av banan (berodde kanske också på att jag slappnade av), glömde av att jag skulle göra ett byta innan den sista tunneln och fick då lite panik, kallade på Vilda som befann sig i luften vilket naturligtvis gjorde att hon ändrade bana och rev hindret. Inte mycket att göra, men lika irriterande för det! Man blir ju bra trött på sig själv ibland. Annars tycker jag att vårt lopp kändes jättebra. Framförallt för att vara årets första! Vi hade bra flyt, fixade alla byten även om svängarna fortfarande kan bli mycket tajtare och det var mycket "go" i Vilda. Jag ångrar lite att jag inte testade på att göra en annan sak i starten än vad jag faktiskt gjorde. Jag borde ha ställt mig vi tredje hindret, backat in mellan hindret och tunneln, handlat med högerhanden över hindret och sedan bara vänt upp mig mot hindret efter tunneln. Men men. Nu blev det som det blev. Kanske vågar testa det nästa gång ;). Det var få starter så det var också mycket få pinnar. Jag kan trösta mig med att även om vi hade nollat så hade vi inte fått någon pinne för de hundar som nollade var alla lite snabbare än oss. I gänget som åkte från Jönköping hade vi flera nollor, men inte en enda pinne - surt! Men väl kämpat ni som klarade er ända in i mål!

2 kommentarer:

  1. Va duktiga ni är!! Tycker du ska vara nöjd trots rivningen.. Det hjälper alltid lite att veta att det ändå inte hade räckt till en pinne ;o)

    SvaraRadera
  2. Tack! Ja, jag är ändå nöjd med resten av loppet. Och nog är det så alltid. Men ändå, en nolla är ju ändå en nolla :P

    SvaraRadera