tisdag 11 januari 2011

Jul, My Dog, kommande träning

Så har man åter kommit in i lite vanor efter julens alla små och MÅNGA bestyr. Mellan jul och nyår blev jag sjuk i influensa och blev liggande hela veckan, vilket var lite tråkigt eftersom jag hade tänkt hinna med både det ena och andra. Hundar har ju en tendens att läsa av hur man mår så Vilda var tämligen lugn och sansad dessa dagar. Låg vid min fötter eller omkring soffan, gick förbi mig och gav mig en slick då och då, men gjorde inte mycket väsen av sig. Förren på torsdagen då jag helt plötsligt får en hundleksak upptryckt i ansiktet. Hon ansåg mig nog vara frisk då, haha.
Nyårsafton är ju alltid en pina, de började skjuta raketer redan tidigt på dagen och dessutom några få dagarna innan. Jag var hemma med Vilda hela nyårsafton och strax innan tolvslaget åkte vi ut i skogen för att undvika det allra värsta. Lite lugnare höll hon sig faktiskt, inte riktigt lika hysterisk som hon brukar. Däremot ville hon inte gå ut alls under de kommande fem dagarna. Och så fort hon faktiskt tog några självmana och positiva steg ut på gatan så skjöt de naturligtvis nya raketer... Jag blir så trött på uppståndelsen kring nyår. Så fruktansvärt överskattat! För att inte tala om de förbannade fyrverkerierna som inte ens är fina att se på. Suck.

Vilda blir julfin

Men! Vi hade iallafall en lugn och sansad jul och Vilda visade återigen sitt nästan hysteriska intresse för paket. Hade hon fått bestämma så skulle hon ha velat öppna alla paket som låg där under granen. Nu fick hon bara några få. Bland annat en jättestor gosedjurshaj från Ikea som jag tycker är så fruktansvärt rolig.

Vilda och hennes haj :D

Nu i helgen har jag besökt My Dog i Göteborg två dagar, torsdag och lördag. Alltid lika roligt och kanske kan vi ställa upp i agilityn där nästa år! Dock insåg jag under min vistelse där att Vilda kanske faktiskt inte klarar av en tävling som My Dog. Jag vet faktiskt inte hur hon skulle reagera på den höga musiken som ibland spelas och på högtalarna som låter så mycket högre inne jämfört med ute. Och det vore ju tråkigt om hon inte skulle klara av det, och det ger mig dessutom väldigt dåligt samvete. Jag har en hund som faktiskt inte är helt stabil. Och jag känner mig så hjälplös inför just ljudkänsligheten. Jag vill så gärna hjälpa henne och nog kan jag klura ut hur jag skulle träna med hjälp av cd:n med fyrverkerier, men sedan då? När det kommer till den avgörande delen, när hon ska stå ut med gevärsskott, med fyrverkerier och med andra plötsliga ljud. Hur ska jag gå till väga då? Vem ska jag be skjuta skott och vem ska jag be om råd och finna stöd i? Det skulle kanske vara det mest välpresterande jag skulle kunna uppnå med Vilda. Och om någon av er har några som helst tips så tipsa mig gärna! Jag behöver all hjälp jag kan få!

Nog om det, vidare till My Dog. Som vanligt är det roligt att sitta och titta på agilityn, freestylen och vissa av utställningsringarna! Och jag tycker att det är jätteroligt att gå omkring bland alla montrar på själva mässan. I år införskaffade jag (äntligen) en stålbur till bilen som jag dessutom kan ha på tävlingar. Att köpa den var enkelt, att släpa hem den på spårvagnen var en annan femma. Men hemma är den och snart kan jag inviga den i mammas bil! Sedan köpte jag på mig lite schampoo och balsam, lite ben och annat smått och gott!

Som sagt, allt vad mässan innebär är roligt, men i år var jag extra exalterad över att Cesar Milan skulle komma dit. Och nog var det en stor händelse! Vi hade tur och lyckades få plats på läktaren och runt om hela finalringen var det alldeles fullt med folk. Jag tillhör kategorin människor som ser upp till Cesar, jag känner inte till någon annan hundpsykolog/kännare/tränare (ja, kalla det vad ni vill) som förstår sig på hundar lika bra som Cesar gör. Detta medför INTE att jag accepterar alla de redskap de tar till i Amerika, så som stackel och elhalsband etc. Jag försvarar inte hans användande av dessa redskap och jag håller inte med om allt han säger och tycker. Men ingen kan någonsin övertyga mig om att han skulle vara sämre än någon annan. Framförallt tycker jag det är givande att Cesar tror på alla sorters hundar och på alla sorters människor, oavsett ålder, kön eller eventuella handikapp. Jösses, jag skulle kunna pladdra på om det här i en evighet mest för all den kritik som riktas mot honom. Hur som helst, Cesar blev jag inte besviken på, men vilket fruktansvärt upplägg det var på arrangemanget! Få utvalda personer att ställa frågor, få och ibland väldigt dumma ställda frågor och dessutom ingen uppföljning på vad han egentligen sa. Hoppas det blir bättre till nästa gång och hoppas han ser till att hans turné blir lyckad så att jag får ut mer av att se honom i Stockholm i maj :)

Cesar i finalringen på My Dog

På lördag flyttar jag tillbaka till Jönköping och på söndag ska jag delta på den första inomhusträningen! Ska bli kul att komma igång igen, även om det framförallt kommer att handla om att traggla kontaktfält. Lite fart och fläkt får det nog bli också, jag har anmält till en hoppklass i linköping i början av februari så jag måste åtminstone få köra igenom henne någon gång innan dess!

Förresten ska jag läsa en distanskurs nu till våren, som handlar om avel, utfodring och hälsa vad det gäller hund. Lite oroad är jag över att jag inte kommer hinna med allt jag tänkt göra till våren, det ser ut som, att jag har tre jobb samt två kurser att ta itu med och dessutom ska ju alla djur skötas, men det ska bli kul att försöka iallafall!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar