tisdag 18 januari 2011

Vilda och soffan

Igår slog det mig, det slår mig titt som tätt förvisso, hur bortskämd Vilda egentligen är. Hon får ju vara i alla våra möbler och verkar trivas väldigt bra med den regeln om man ser till hennes beteende. Framförallt tycker hon om att vara i soffan som står i tv-rummet när jag och mamma befinner oss i den. Och tro inte att Vilda anpassar sina soffpositioner efter oss två, icke! Om man råkar sitta på "hennes" plats så står hon och blänger ut en tills det att man makar rum för henne och då kliver hon genast, om än mycket makligt, upp och borrar ner rumpan så att den får gott om plats. Hon ger också alltid ifrån sig ett litet nöjt muttrande/suckande när hon har gjort det bekvämt för sig. Så igår inser jag plötsligt att jag sitter och lutar mig mot mamma som lutar sig mot ena armstödet. Lite halvt över mina fötter (som jag dragit upp låååångt in under resten av kroppen) ligger en stor hårig hundrumpa. Resten av hundkroppen tar upp resten av soffan, vilket allt som allt kanske utgör 60 % av soffans yta. Resterande 40 % delar jag och mamma på. Ja, jösses. Och nog låg den kära lilla Vilda och muttrade nöjt hela kvällen: mission complete, soffan är hennes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar