tisdag 20 oktober 2009

Vardagen har sin stilla gång

De senaste dagarna har mor min besökt min syster i Köpenhamn så Vilda har återigen bott hos mig på Rosenlund. Vilket jag glädjer mig åt! Det har inte blivit någon jätteaktiv träning över helgen dock, däremot har vi umgåtts med en del andra hundar så Vildan har fått busa av sig sin energi ordentligt. I lördags träffade vi Jossan och Nellie. Nellie är en åttaårig Greyhound och som bekant så kan de ju konsten att springa. Speciellt då det kommer små harar uppspringande framför dem, ehe ehe. Jävlar vad det gick! Vilda sprang med mest för fartens skull, hon skulle ju aldrig komma ikapp en hare vilket hon sedan länge förstått. Men denna Nellie, det var ett under att den lilla haren kom undan! Jag tror nog att strecket som försvann över fältet sov gott natten därpå iallafall.
Senare under lördagskvällen fick Vilda umgås lite med Yra, vilket nog uppskattades trots båda hundarnas talande avundsjuka när respektive matte pratade lite fööör mycket med kamratens hund.

Kampen om "duttandet" har naturligtvis fortgått, dock känns det som att vi har kört fast lite. Eller så är det jag som är otålig. Det vill sig bara inte att Vildas nos stannar nere i marken tills jag släpper henne. Hon är ju ganska hoppig av sig och vill heeeemskt gärna har den där belöningen, så blicken söker sig alltid mot mig efter att hon duttat. Jag försöker numera slänga belöningen på marken brevid locket för att öka hennes intresse nedåt, men då når vi problemet att hennes päls täcket locket så att jag inte ser om hon verkligen duttar på det eller inte. Suck! Jag kanske får ta och sätta upp hennes skägg i massa småtofsar snart?!

Däremot har vi gått in för tricket "rulla runt" vilket går framåt. Hon behöver fortfarande lite övertydligt stöd från min sida, men snart ska det nog sitta minsann.

Vi har haft tur de senaste dagarna under våra promenader då det har funnits tillfälle att träna lite startövningar på ett fält på campingen här i närheten. Där husvagnarna ska stå (när det inte lyser om deras frånvaro) finns det små staket uppställda och där har vi passat på att träna lite starter och byten. Det har nog roat somliga promenerare som stannat till för att titta på oss! Det här med starter är ju något som känns otroligt viktigt och som så länge inte var några som helst problem för oss. Men så fick Vilda en extra agilitykick någon gång i våras och var så överexalterad att hon började tjuvstarta. Vilket i sin tur kan leda till att ett helt lopp blir förstört då jag aldrig hinner ikapp i mina byten. Så numer lägger jag alltid ner en viss tid på att träna just starter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar